James Fjong är en gladporrserie från 70talet om James Fjong, som tydligen var kult på den tiden. Det är inte en serie jag kände till innan, eller skulle läst i vanliga fall. Det känns lite pinsamt att recensera den..
Men det gör jag nu, dels för att många ser den som ett kulturarv och dels för att jag är nyfiken. Jag har också intervjuat en av dem som arbetat med att ge ut boken, Johan Andreasson. Han berättar också att de fick litteraturstöd från kulturrådet för att ge ut den.
Fantasi med en sak i centrum
James Fjong är en fantasi. Förstås. Den går ut på att har man en hård stor kuk kommer stora drösar av tjejer vilja ha sex, och njuta extra mycket eftersom snoppstorlek= njutning. Eventuellt kan tjejen säga medans ”nej, nej den är för stor” men sen vara väldigt nöjd ändå efteråt. Allt handlar om detta organ, det är magiskt lätt.
Så här trettio år senare undrar jag hur mycket dåligt sex tjejer måste haft då, om det var så att killarna då verkligen trodde på det? Det kan de inte gjort. Som fantasi är Fjong helt okej, om än inte just min fantasi.
När jag bestämt för att inte ta den som något slags budskap om hur alla kvinnor är så kan jag se det positiva också, det handlar ju om att alla gillar vad de gör. Tjejer såväl som Fjong. Och eftersom det är serier är det ingen människa som behöver fejka det heller, och på det viset mer äkta och mer sant än majoriteten av vanlig porr.
Det är också om sex som något otroligt positivt och lätt. Fjong har också ett öppet sinne inför olika slags kvinnor, en fördomsfri figur på många sätt.