Kvartetten som sprängdes, del 1
Text av Birger Sjöberg, Bild av Malin Biller
Utgiven på Kolik förlag, december 2015
Jag läste ut denna snabbt efter den kom i lådan, men har ändå haft lite svårt att rycka upp bloggen ur julkoman. Men här kommer nu årets första recension.
Svensk folkskildrare från tidigt 1900-tal
Birger Sjöberg – namn jag känner igen vagt – men har aldrig läst honom. Tonfallet i texten- som heltklart i denna serieversion är Birger Sjöbergs oredigerade språk, påminner mig om ”Bokhandlaren som slutade bada” och ”Doktor Glas ” som jag läste som tonåring. Kanske mest för det är ”förr i tiden” : här det tidiga 1900talet. Romanen skrevs 1924.
Birger Sjöberg är en bra berättare, mycket bättre än jag anade när jag tidigare sett lösryckta citat ur Fridas visor. Texten lirar bra med Malin Billers bilder. Hennes humoristiska teckningar lättar också upp det som kunde känts dammigt och gammalt i att läsa boken som roman, även om texten i sig har en lite spetsig humor den också.
Jag läser den här med viss oro. Katastrofen väntar ju, vad annat kan det bli när det heter ”Kvartetten som sprängdes” och inleder med spekulation i aktier i 1920-talet.
Huvudpersonen är en naiv ung man. Han är reporter på lokaltidningen, skriver poesi och spelar musik. Men seriebokens behållning, liksom (antar jag) hos ursprungsverket, är Sjöbergs precisa människoiakttagelser, och de är många.
Det är småstadens människor som befolkar boken: butiksbiträdet, industrimannen, buspojkarna och charmören. Skarpt fastnålade med sina fel, men ändå betraktade med viss ömhet.
Även för hundra år sen hade journalister samma temperament 🙂
Hjälpsamma gubbar.
Efter denna del 1 vill jag nu läsa del 2. Huruvida skall katastrofen drabba dessa människor som jag fäst mig vid?