Att bli doktorand är för många att få sina drömmar om forskning krossade i ett våffeljärn av frustration, desillusion och riktigt många nederlag. Ja, det var iallafall så för mig när jag var doktorand i biomedicin för femton år sen och detta skar sig oerhört mot vad jag hade hoppats det skulle vara efter att i alla år varit en guldstjärna-i-skrivboken-student-till-VG-på-tentorna. Var är mitt nobelpris? Jag bara frågar?
Topplista över de populäraste stripparna: http://www.phdcomics.com/comics/most_popular.php
Kort sagt så var jag inte särskilt förtjust i att göra repetitivt laboratoriearbete samtidigt som jag levde på snåla stipendier. Jag kunde också se att de som var utvalda att gå vidare inom institutionen var tidigt utpekade och jag hade slutligen inte någon stor forskningsidé som jag brann för.
Hamiltonpipett jag saknar dig INTE.
Men nästan ingen pratade på institutionen om det som jag tyckte var jobbigt, alltså hur tråkigt det var med labarbete, hur det fungerade socialt på institutionen och hur ångestskapande att alla rusade mot ett karriärmål som innebar mera av samma sak, ett ständigt sökande av anslag.
När jag satt där kring år 2000 och inte labbade som jag borde gjort läste jag webbserier på det här nya world wide web som hade börjat för ungefär fem år sen då (jag fick min första email 1996 som utbytesstudent i Skottland). Och jag upptäckte och blev beroende av Jorge Chams PhDComics. Han sa som det va, och det kändes så bra.
Jag är inte ensam att älska den här serien. Den läses och älskas av doktorander över hela världen i många forskningsfält. Men det händer ändå att doktorander och forskare jag möter inte känner till den (!).
Från serie till film
Nu har han även gjort film (PhDMovie 1 kom 2012 – nu kommer 2). Jag var på visningen 2012 på Karolinska institutet och skrev i KI-bladet om den. Mest var det att få träffa min idol förstås.
Jag själv tyckte PhDmovie 1 var bra, och den hade mycket igenkänning för mig som doktorerat. Samtidigt var den otextad, vilket gjorde att jag hade svårt att uppfatta allt som sades. På slutet av filmen hade jag helt tappat tråden.
Även DVDn var tyvärr otextad. Så jag håller mig till hans tecknade serier. Jag följer honom inte längre, jag lämnade den akademiska karriären 2003, men eftersom jag skriver om vetenskap kan jag ibland tänka på någon av hans absolut pricksäkra skildringar av hur vetenskap skapas.
Som alldeles nyss när jag skrev om problemen inom vetenskaplig publicering.
Varför film, när serien var så bra?
I en färsk intervju i höstas för podden RadioScience (nedan) svarar han bland annat på varför film – när nu serien gått så bra? En mycket bra och lyssningsvärd intervju även om jag inte riktigt kan förstå varför han inte tror att man göra längre berättelser i serieformat.
Han själv har förutom sina strippar också gjort helsidor som utgör korta berättelser. Min favorit är den om cancerforskning.
RadioScience – podd på svenska om vetenskap
Avsnittet om Jorge Cham är inspelat oktober 2015. Av Natalie von der Lehr och Lisa Beste.
Till poddavsnitt med Jorge Cham: -> http://www.radioscience.se/forskarliv/17-phd-movie-2-still-in-grad-school/
Däremot tror jag han har helt rätt i att film kan nå fler och att det är en helt annan erfarenhet att skapa film än serier: ett kollektivt lagarbete, och ett medium som har rika kvalitéer som musik, rörliga bilder, verkliga människor, det som inte en stillastående bild kan förmedla.
Jorge Cham, skaparen av PHD Comics och PHD Movie, intervjuas av Natalie von der Lehr för RadioScience. Foto: Lisa Beste
Jorge Cham goes Hollywood
Jag kanske hör till dem som Jorge Cham i sin intervjun ovan anser identifierade sig FÖR mycket med hans serier, så mycket att det är tragiskt. I intervjun säger han att han försöker fokusera på det positiva, men jag tänker att hans överslätande attityd i intervjun är i kontrast till galghumorn i serien jag minns.
Det var ju just att han han var den enda som då och där som pratade om forskarlivet som jag kände det, utan högstämda ord. I synnerhet hur det ser ut för den stora massan som inte lyckas särskilt bra med sin forskarkarriär trots den höga pressen. De här villkoren och vad de innebär för forskningskvalitet är något jag nu har förmånen att ibland skriva om.
Kanske har den nya attityden att göra med att han gått från tecknad serie till film? Så mycket större investeringar att riskera? Han låter lite som alla överpositiva Hollywoodskådisar i filmen-om-filmen.
Detta kan ställas mot att för tio år sen turnerade med föreläsningen ”Power of procrastination” där han tog upp att många råkar in i djup depression under sin doktorandtid och hur det faktiskt också ibland leder till självmordsförsök.
Men Jorge Cham har rätt i en sak han säger i intervjun för RadioScience- klarar man att doktorera har man möjlighet att klara mycket annat utanför akademin. Så är det, och så var det för mig.
http://phdcomics.com/store/mojostore.php
Tack Jorge Cham för att du finns.