”A wrinkle in time” (1962) av Madeleine LÉngle är en väldigt känd fantasysaga i USA. Jag har inte läst den, men kände igen titeln – och det är ju en så bra titel. Nu har alltså en Hope Larson gjort serie av den.
Precis sådana här böcker slukade jag som barn, men kan inte minnas att jag såg boken i Sverige. Tydligen var den inte lika stor utanför USA.
Huvudpersonen är Meg, som är smart och annorlunda. Hennes svårigheter med skolan och deras pedagogik känns äkta och fortfarande aktuell. Hope Larson har en behaglig teckningsstil som passar stämningen i boken med en ren linje som varierar i tjocklek, ritad med pensel eller penselstift kanske. Och blå färgaccenter.
Det bästa är inledningen i boken, den är magisk. Tyvärr efter att läst klart den känns det tydligt att det var en barn-ungdomsbok, och dessutom lite omodern. Den hanterar olika filosofiska och etiska teman, men på ett enkelt pekpinnesätt.
Tal med Declaration of independence
Det är också tydligt att den är amerikansk.. vid en nyckelscen läser till exempel Meg upp ”Declaration of independence”.. Den som alla barn i USA vid den här tiden – utan undantag – måste läsa högt i unison utan att ifrågasätta – men trots det ska i den här boken vara något som fostrar till individualitet. Den paradoxen tas inte upp.
EDIT juli 2015: Här var jag slarvig och missuppfattade! Det är pledge of alliance (1892)(trohetseden) som skolbarnen läser högt i USA. Declaration of independence är Självständighetsförklaringen (1776). Så inte paradoxal som jag trodde. Däremot så känns den väldigt amerikansk och enkel ändå.
Det märks med andra ord att det är en barnbok. Men kan tänka mig att i USA var det en stor upplevelse för de barn som läste den. Troligen än idag, så detta kan vara något att köpa till en tio-tolvåring.