Scott McCloud om Bild vs text

För tre år sen – 2012 – mötte jag för första gången det konstvetenskapliga standardverket om tecknade serier: Scott McClouds Understanding Comics från 1993 genom en sommarkurs i illustration. Här kan du köpa den på bokus. Jag var tvungen att köpa den själv.

Den här boken är THE book när man vill förstå serier som medium och och konstform. Scott McCloud förklarar -mycket akademiskt – var seriekonsten ligger på konstkartan. Men han gör det i serieform!

Mer om Scott McCloud på hans hemsida. Utöver Understanding Comics har han försökt hitta betalmodeller för webbserier, ritar vanliga serier, hittat på 24timmarsserieövningen, och föreläser och konsultar om serier.

Författare vs bildkonstnär

Med anledning av att minst två av Svenska Serieakademins ledamöter känner sig störda av trenden med ordfokuserade serier finns det anledning att ta upp hur Scott McCloud förklarar varför det lätt blir en motsättning mellan ordmänniskor och bildmänniskor – även om båda gillar serier!

Det börjar med att en författare och en bildkonstnär båda vill göra riktigt högklassiga serier. Av bra kvalitet. De båda odlar sin förmåga att skriva respektive rita.

Men när de ska mötas med sina förfinade kunskaper blir avståndet mellan text och bild för stort…

…det vill säga avståndet på realism-> abstrakt-skalan är för stort. Text/bokstäver är ju också bilder, men extremt symboliska och abstrakta sådana. Där en realistisk bild bara behöver ses för att upplevas så formar de abstrakta orden en upplevd bild eller röst hos läsaren.

Detta gap mellan skalans ytterligheter innebär rent praktiskt att det inte blir ett effektivt seriespråk när man lägger en roman under en tavla. Då kan man istället BARA göra en roman eller BARA måla en tavla.

Bild plus text i serier

I serier som ska smälta samman bild och text blir det lättast samarbete mellan bild och text i mitten av skalan, mellan ikoniska enkla bilder och enkel kort text.

Typ:

På detta ovanstående sätt är de flesta mest vana att se och läsa serier. Men läser man mycket serier börjar man snart söka mer något mer utmanande.

Serieskapare försöker på olika sätt dra ut mot kanterna i realism-abstraktskalan, och bryta sig ur normen av det klassiska seriespråket.. .. men hur gör man då, när bilden eller texten tar över?

Svaret enl McCloud: Turas om.

Man måste turas om när text och bild ligger långt ifrån varandra. Är de för långt ifrån så måste ett fokus ta över från det andra. Mot text, eller mot bild.

Fördelen i seriemediet är att när ordet (words-W) tar över budskapsberättandet kan bilden (pictures -P) spela mer fritt och tvärtom, när bilden tar över budskapet blir orden mer konstnärligt fria. Serieskaparen bestämmer hur han eller hon vill skifta balansen i en serie och hur mycket hen utnyttjar den frihet som seriemediet ger.

Man kan i samma serie ofta skifta ord-bild-balansen, det utnyttjas ständigt i olika serier. Utöver det kan jag se att olika författare har balansen förskjuten åt olika håll och utnyttjar friheten olika mycket och på olika sätt.

Orden i centrum…

.. eller bilderna..

.. eller lyxigt skickliga bilder som paras med de rätta orden..

Många av de allra mest populära serierna ligger i mitten, ikoniska enkla karaktärer. De som vi kallar Cartoons. Populära då en cartoonish bild av ett ansikte är lättare att identifiera sig med än en realistisk bild av ett specifikt ansikte.