Livet före döden, Henri Gylander
Utkommet nu i september på Kolik förlag. Fick ett recensionsexemplar. Och nu kommer recensionen.
Bok från alternativ kultur
Den här boken handlar om filosofi. Den rör sig också i en kultursfär jag inte är hemma i: De som åker till Indien, har inkamössor, dreadlocks, röker, har nån-slags -religion-vibe, kanske inne på alternativmedicin, och ofta har en annan världsbild än mig, ateist med naturvetenskaplig forskarskolning, som arbetat för läkemedelsföretag.
I boken finns flera separata berättelser, men de hänger ihop då de handlar om samma två personer som genom boken blir äldre. Bilderna är skickligt och fint ritade i en icke-klassisk tuschad och böljande linje. Allt går i brunt, rött och orange. Det ger ett vilsamt, men också murrigt, lite tungt intryckt.
Finns det osynliga?
I boken kretsar frågorna kring ”det osynliga” det som bara en person ser- finns det? Om buddhister skickar goda önskningar med flaggor, är dessa verkligen något verkligt man delar? I boken är svaret: ja, självklart.
Om ett barn ser ett brinnande berg om natten, men föräldrarna inte, finns det? Ja. Här finns också en tro på det ödesbestämda, att se in i framtiden. Sanndrömmar beskrivs.
I boken radas speciella och ödesmättade berättelser om huvudpersonerna och hur de stärks i sin tro. En tro på andliga krafter, öde och att det finns det som bara de ser.
Irriterande, intressant..
Språket är av och till litet för högtidligt för mig, men inte alltid.
Jag känner mig som sagt sällan hemma när jag råkat hamna på ett ställe där folk ser ut som i boken. Deras rök ger mig astma och de tänker och tror så annorlunda än mig, en skeptiker.
Samtidigt förstår jag och kan känna charmen i den här sättet att låta allt flyta, känna trygghet i något gudomligt. För självklart finns det något osynligt, mina övertygelser, mitt jag, mina känslor, minnen och drömmar finns. Liksom det gör för andra.
Boken fick mig också komma ihåg en lek jag lekte som barn då jag hade en ritual som jag ansåg kunde uppfylla mina drömmar. Jag minns det som att den fungerade.
Jag tror att jag än idag, fast utan att granska det, har vissa andliga sagor som formar en abstrakt och föränderlig saga, den om mitt eget liv. Vi har alla sagor som formar vår värld. Jag beskriver det bara med andra ord än i den här boken, oftast genom Berkeley.
Jag tycker den här boken gjorde motstånd för mig, den var irriterande, tankeväckande och väl värd att läsa.