Dylan Dog hade jag kanske aldrig läst om det inte var för den här bloggen. Jag läser alltför ofta samma trygga genrer som jag brukar och Dylan var okänd mark för mig. Nån tvålfager snubbe i 80talskostym? Pojkäventyr av gammalt snitt som då riskerar bli lite stereotyp, tänkte jag. Så det är tur att jag börjat blogga för att utmana mina fördomar. För Dylan Dog är bra.
Typ mysteriedetektektiv(mardrömsdetektiv) står det på baksidan hm?! Kanske som typ Scooby Doo? tänkte jag innan jag läst den. Och så namnet ”Dylan Dog”? Det kanske är en hund med precis som Scooby Doo? trodde jag också vagt.
Om en höjdrädd nykterist – INTE om en hund
Detta med hunden är ett vanligt missförstånd berättade Andreas Eriksson som ger ut Dylan Dog i Sverige. Han utgör Ades Media och skickade mig fyra DylanDogalbum som recensionsexemplar. Dylan Dog albumet Mater Morbi blev också Urhundenominerad i våras och jag insåg att jag kan inte fortleva i okunskap. Jag läste albumen och fick vet mer om Dylan Dog, en höjdrädd nykterist som ständigt hamnar i mystiska fall.
Sammanfattningsvis kan jag berätta att Dylan Dog serierna som jag läst är fina, underhållande och överraskande. Dylan tecknas och skrivs av olika personer och får därför viss variation – även om storyn byggs upp på samma sätt. Gemensamt är en slags gåta, twists på historierna, övernaturlig mystik och en riktigt sympatisk huvudperson.
Dylan Dog – Mater Morbi
Skriven av Robert Recchioni, ritad av Massimo Carnevale
Varje Dylan Dog historia börjar med ett fall för Dylan Dog. Men ibland bryts även den mallen och så sker i Mater Morbi, den som nominerades för Urhunden. I Mater Morbi blir Dylan sjuk.
Mardrömmen är ett underbemannat sjukhus.
Den här boken är mycket filosofisk. Den har också en diskussion om läkaretik och vad sjukdom innebär. Mater Morbi är sjukdomslidandets väsen i form av en ung kvinna, olyckligtvis lite väl sexig skildrad.
Enligt bokens efterord av författaren Robert Recchioni hade tecknaren Massimo Carnevale velat göra henne mer sjuk i utseendet, men författaren sagt emot. Vilket han nu ångrar något. Mater Morbis utseende är dock bokens enda svaghet. Teckningarna är gjorda av starka behagliga tuschstreck, utom i återblickarna som har fina gråskalor.
En stark berättelse utan sentimentalitet kring sjukdomens väsen. Klibbig och ond, men också en del av den sjuke.
Om Dylan Dog – förläggaren berättar
Ett litet förlag som ger ut på svenska
Jag träffade Andreas Eriksson, aka Ades Media, på Comic Con Gamex efter jag läst albumen han skickade. Han berättar mer om serien. Och litet om att vara ett enmans-serieförlag, som han och några till är i Sverige (Apart förlag, Ordbilder förlag, Albumförlaget) Det är en verksamhet som delvis har kulturbidrag för att kunna överleva.
–Vi (små serieförlag) ger ut det som inte säljer bra, men vad det är för typ av serier varierar. En period sålde inte svenska serier bra, men nu säljer humor och svenska realistiska serier. Och äventyrsserier säljer sämre idag.
Dylan Dog utspelar sig i England
Serien Dylan Dog skapades av italienaren Tiziano Sclavi år 1986. Sedan dess har Dylan behållit klädstilen, enligt traditionen att en seriefigur måste vara igenkännbar.
– Förklaringen de har är att de är de kläder han hade när hans flickvän dog, han har flera exakt likadana kläder i sin garderob, säger Andreas Eriksson.
Namnet Dylan kommer från poeten Dylan Thomas, efternamnet ”Dog” var bara skaparens impuls. Mindre lycklig för svensk del enligt Andreas Eriksson då man ofta undrar om ”Dylan har dött” eller tror att det handlar om en hund.
Detta omslag ökade på förvirringen berättade Andreas Eriksson
Superpopulär i Italien
Dylan Dog är en stor serie i Italien och kommer där ut med ett album i månaden. I Sverige gick den 1993-2001 i en egen tidning och i Seriemagasinet, och det var där Andreas Eriksson läste Dylan Dog första gången.
– Sen när den slutade komma ut i Sverige började jag läsa på italienska.
Andreas Eriksson har översatt vissa, men köper oftast in översättningen av Catharina Odencrants som också var ett Dylan Dog-fan som läste serien på italienska.
Varierad, många miljöer, humor, dramatik
Jag frågade Andreas Eriksson vad det är som han gillar med Dylan Dog.
– Det är varierat. Olika tecknare och författare, man blir aldrig less.
Gemensamt mellan albumen är storyns uppbyggnad – alltid ett fall för Dylan Dog, som kan ha och inte ha övernaturlig förklaring. Liksom Dylan som alltid ser likadan ut
Dylan Dog själv är trots det italienska strandraggarutseendet inte macho. Han är vegetarian, höjdrädd, nykter alkoholist, och stor romantiker.
– Han lyckas få damer i överflöd, men till skillnad från Bond blir Dylan Dog verkligen kär och det är han som blir dumpad, inte tvärt om.
Dylan Dog – De sista ljuva åren
Skriven av Giovanni Di Gregorio, ritad av Nicola Mari
Dylan Dog får i uppdrag att utforska ett ålderdomshem. Ägaren misstänker att innevånarna är mycket äldre än de ger sken av.
Den här tyckte jag också om. Smart, med olika facetter på vad som är tid, och vad som är sant.
Omslagsgnäll
Jag är ledsen att behöva vara gnällig, men omslagen ovan -till ”Av Vargablod” och ”Den sista färden” gjorda av svenska tecknare är en stor del i att jag inte ens öppnat Dylan Dog förut.
Kanske för att jag blivit förvirrad av mixen. Dylan Dogs namn är udda och är i cartoonish Disneylikt typsnitt, platsen är England, serien är italiensk. Att lägga svenska tecknares manér ovanpå.. Jag kunde inte greppa det. Och de svenska omslagen är inte lockande, människorna ser stela ut, inte lika flödande säkert tecknade äventyr-mystik-stuk som inuti böckerna.
Om ett omslag ska göras av en annan tecknare än inuti ska den vara mer arbetad än serien inuti. Är min åsikt.
Dylan Dog – Den sista färden
Skriven av Tiziano Sclavi, ritad av Bruno Brindisi
Serien inuti är säkert tecknad. En trevlig serienovell av klassiskt mysteriesnitt.
Dylan Dog – Av vargablod
Skriven av Pasquale Ruju, ritad av Angelo Stano
Vargablod är mysrysig underhållning med Dylan Dog. Klassisk story, men ändå överraskande.
Avslutningsvis är min åsikt att Dylan Dog är riktigt bra underhållning. Och den är mysig på något sätt. En slags kärlek och respekt till det mänskliga finns alltid närvarande i Dylans gestalt.