Sture Hegerfors är ett namn som dyker upp i samband med serier, men jag har tidigare inte riktigt förstått varför. Har tidigare dels blandat ihop namnet med Nils Egerbrandt -91ans tecknare- och dessutom har jag varit förvirrad av vad som är skillnaden mellan Seriefrämjandet och Serieakademin? Har inte ens varit medlem i Seriefrämjandet innan jag startade denna blogg i våras.
Nu är det utrett för mig tack vare senaste numret av BildoBubbla. Visserligen kan man läsa här på seriewikin, men den öppenhjärtiga intervjuartikeln gör hans liv och gärning lättare att förstå. Det är svensk seriehistoria då han varit engagerad i att lyfta fram serier sen 60-talet.
Jag tänker nu ”AHA, det var HAN som gjorde den där boken (Serieboken) om serier som jag läste som liten, den där utställningen jag gick på…” Så tack Sture Hegerfors för allt du gjort och gör.
Serieakademin vs Seriefrämjandet
- Svenska serieakademin är endast för 18 utvalda.
- Seriefrämjandet är för alla intresserade.
- Serieakademin startades 1965. Seriefrämjandet 1968, och då med Sture Hegerfors som ordförande vilket han var till 1975.
- Serieakademin delar ut Adamsonstatyetten till serieskapare. Seriefrämjandet delar ut Urhunden till seriealbum.
Adamson 2013.
Historia
- En schism under 70talet gjorde att Serieakademin och Seriefrämjandet ett tag höll sig på var sitt håll, men nu är alla vänner sen länge (källa: senaste BoB).
- Sture Hegerfors är ständig president i Svenska Serieakademin och dess stora drivkraft. Han berättar i senaste BoB om det arbete han lagt ned att hålla föreläsningar om serier och göra utställningar. I början kunde föreläsningarna bojkottas och serier var generellt hatade av bibliotekarier.
”Bibliotekarier på den tiden var i allmänhet ordmänniskor mer än bildmänniskor. De var läshuvuden. Det skrivna ordet var det viktiga för dem. Bilder var för dem tavelkonst eller illustrationer till texter. Att bild och text kunde integreras – som i serierna – begrep de aldrig.”
Sture Hegerfors om stämningen i mitten av 60-talet
Svenska bokvarianter av 50talets moralpanik kring serier. Där påstods ungdomar begått mord efter att läst serier.. Det fanns alltså ett verkligt motstånd för Sture Hegerfors att kämpa mot, däribland ilskna barnboksbibliotekarier som fruktade det ”dåliga språket”.
En bildfokuserad syn på serier?
- Sture Hegerfors är i senaste BoB lätt irriterad över serier där bildspråket inte helt utnyttjar seriens bildmöjligheter. Han kallar det här sättet att rita serier en ”sjuka”
Fula och fina serier enl Akademin?
Övervägde rätt länge om jag skulle ta med Hegerfors irritation i senaste BoB över att många nya serier – synnerhet från kvinnliga serieskapare – har ett större fokus på ord än på bild. Att han kallar det en ”sjuka”. Det tar enligt honom inte riktigt tillvara seriemediets ”sanna” potential.
Nu gör jag det ändå eftersom den här inställningen hos Sture Hegerfors, Lasse Åberg och vem vet mer på Serieakademin, har färgat och påverkat även mig.
Serieakademins inställning påverkar
Jag har tills i våras, dragit mig för att gå med i Seriefrämjandet. Trots att jag alltid älskat serier.. Och det berodde på min fördom-vaga oro för att Seriefrämjandet/akademin (visste inte riktigt skillnaden förut!) mer skulle vara en hyllningsklubb för klassiska pojkäventyrsserier än vilja lyfta seriemediet som helhet.
Att som tjej identifiera sig med det serieintresserade kollektivet kändes inte givet för mig. Och det är färgat av det Hegerfors Seriesverige som fanns när jag växte upp upp på 70-80talet. Känner alltså igen mig i det Nina Hemmingsson (Adamsonpristagare 2007) säger om sitt serieläsande ”Det var som jag läste det helt själv, medan killarna ingick i ett kollektiv”.
För mig har den nya vågen av serier från tjejer från Serieskolan i Malmö fått mig att förstå att något börjat hända. Jag tror också att de här serier har bidragit till att min mamma, jämnårig med Hegerfors och som länge vägrat läsa serier – börjat läsa serier.
Serier är konst. Även om den är ordfokuserad.
Det är ju helt okej att tycka som Hegerfors gör, att inte gilla ordfokuserade serier. Egentligen är det just att kalla den ordfokuserade serien som en ”sjuka” och mindre sann som serie som gjorde mig irriterad.
Serier är konst, och det finns många sätt att göra seriekonst: med fler – eller färre ord, med olika slags utnyttjande av bilden, tekniskt eller otekniskt skickliga teckningar. Inget är mer ”sant” eller rätt. Visst njuter jag av fina bilder, verkligen, och häftiga layouter där man leker med rutorna, men de ordfokuserade serierna är enormt slagkraftiga i att förmedla berättelser de med.
De ordfokuserade serierna använder sig också av bilden, men på ett annat sätt. Åsa Grennvall, som Hegerfors specifikt nämner, brukar uttrycka känslor och situationer med dem istället för att flöda ut i lyxiga bilder. Liv Strömqvist, Adamsonpristagare 2012, gör det genom att lätt kunna byta ut den som talar så man får känslan av en bizarr dokumentärfilm. Jag tror också de ordfokuserade serierna är en väg in i serieläsandet för dem som annars läser böcker.
Skillnaden mellan serier där rutor, pratbubblor och perspektiv blandas och flödar och de mera rakt-upp-o-ned pratiga serierna är mer som skillnaden mellan en Sci-Fi-Film med läckra special effects och en dokumentär där man med handhållen kamera filmar några människor som pratar. Båda är konst men har olika sätt att använda mediet. Båda använder seriebilden men på olika sätt. Inget uppnår mera än den andra ” seriemediets sanna potential”.
Heja Seriefrämjandet 🙂
Seriefrämjandet har däremot en bredare syn på serier. Det kan jag se efter att läst tre nummer av BildoBubbla och jag gillar att jag välkommen som medlem vilket jag inte lär vara till Serieakademin efter detta blogginlägg ;). När det gäller Seriefrämjandet kom mina fördomar om serierörelsen i Sverige helt på skam.
Seriefrämjandet handlar ju också om att främja serier som konstform, medan Svenska Serieakademins skall…
”genom sin verksamhet stimulera och stödja högklassig produktion av tecknade serier”
Serieakademins stadgar enligt seriewikin. Och det är väl just definition av ”klass” som gör att det blir litet smalare.
Motsättning bild vs text
Tecknarna Hegerfors och Åbergs irritation över trenden med ordfokuserade serier är ett intressant ämne och jag tror att nyckeln ligger i motsättningen mellan BILD och TEXT. Liksom mellan ord- och bildmänniskor. Scott McCloud next!