Serier har inte haft hög kulturstatus – jämfört med tex balett.
Idag offentliggörs Urhunden och jag passar idag på att blogga en 15 år kort återblick över svensk seriehistoria och nutid.
Jag har länge levt med att serier är en lågstatuskonstform i Sverige, men upplever att statusen höjts de märkbart senaste fem åren. Kanske inleddes den förändringen för 15-20 år sen..
2001:”Det är dags att serierna kräver sin plats”
I somras läste jag en 15 år gammal artikel av Seriefrämjandets ordförande Fredrik Strömberg i utställningsboken WHAAM! – Seriens Språk – en utställning om serier på Göteborgs stadsmuseum, gjord av Sture Hegerfors och Lasse Åberg. Från början var texten en krönika i Arbetet Nyheterna.
Scannad artikel som pdf. Ursäkta kaksmulor.
2001: Serier räknas knappt som kultur
Han är arg och han sätter i texten ord på min frustration över seriens låga status som konst. Han listar de uttryck som 2001 fanns för seriens låga status som konstform.
- Serier finns inte som kategori i formulär när författare får ersättning för utlåning, trots att de ofta lånas ut
- Vanliga bokförlag tycks inte kunna tänka sig att ge ut serier
- Serier saknar stående statsbidrag, till skillnad från film, litteratur, teater, musik. Utom seriestödet.
”När riktigt bra serier // lyfts fram anses de i allmänhet vara bra ”trots” att de är serier. Inte på grund av att de är serier.”
”..Som till exempel Art Spiegelmans Maus, som fick Pulitzerpriset, eller Neil Gaimans The Sandman, som vann World Fantasy Award..”
2015: Högre status efter 15 år
Nu har nästan 15 år gått och seriens status har förändrats till det bättre. Jag har sett förändringen genom att Bokus numer har tecknade serier som kategori och Pocketshop skyltar med seriealbum.
Därför passade jag på att fråga Fredrik Strömberg vad som har hänt på 15 år.
Fredrik Strömberg 2015: ”Vi har vunnit på många fronter”
– Att läsa om min arga artikel från boken Whaam! femton år senare är intressant, på flera plan, skriver Fredrik Strömberg som svar på mitt mail.
Även om serier ofta inte finns som kategori när man söker stipendier, märker han att ett stort antal serieskapare numer får priser och stipendier.
– Det visar på att såväl skaparna som de som delar ut pengar och ära har insett att serierna passar väl in i existerande system och bör premieras.
Exempel: 30 000 kronor fick serietecknaren Liv Strömquist när hon tilldelas Aftonbladets Axel Liffnerstipendium för 2011
Vanliga förlag har också börjat ge ut serier, om än i mindre skala än vad Fredrik Strömberg skulle önska. Han pekar på Rabén & Sjögrens nya barnseriesatsning och att Bonniers har köpt upp Kartago.
Utgiven på Kartago
– Och när jag skrev den ursprungliga krönikan var jag också en av de få som skrev regelbundet om serier i svensk dagspress. Nu recenseras serier i samtliga svenska dagstidningar, och texterna har flyttat från familjesidorna till kulturdelarna.
Seriefrämjandets arbete sen 2001
– Ilska är en bra drivkraft, och har gett avkastning, säger Fredrik Strömberg.
Det är bland annat hans och Seriefrämjandets arbete de senaste 20 åren som ligger bakom förändringen i seriens kulturstatus.
Han listar vad han genom Seriefrämjandet varit delaktig i att starta:
- Seriecenter på Kulturhuset Mazetti
- Svenskt Seriearkiv
- I seriernas Värld (seriefestival för barn- och ungdomsserier)
- Seriescenen på Bokmässan
.. och varit med att starta eller skapa tillsammans med andra än Seriefrämjandet :
- Akademiska institutioner: Nordic Network for Comics Research (NNCORE) som Scandinavian Journal of Comic Art (SJoCA)
- Serieskolan i Malmö – från vilken en stor del av den nya generationen svenska serieskapare kommer.
- Böcker som handleder bibliotekarier om serier
”Klimatet är annorlunda idag jämfört med för femton år sedan. VI är längre bort från moralpaniken på 50- och 60-talen”
Fredrik Strömberg
Kulturhuset Mazetti i Malmö
Kvar att göra enligt Fredrik Strömberg
Fredrik Strömberg är glad över framgångarna, men tycker det finns mycket kvar att göra-
– Konstformen tecknade serier hålls fortfarande till största delen på armlängds avstånd av våra pedagogiska institutioner.
Andra luckor han ser är att Kulturrådets seriestöd inte behandlas av en grupp med specifik kunskap om serier, utan av en grupp som ansvarar för all slags litteratur.
Samtidigt blir det allt svårare för serieskapare att försörja sig berättar han. Serierna försvinner ur svenska dagstidningar, försäljningen på serietidningsmarknaden sjunker drastiskt, och digital publicering är det svårt att tjäna pengar på.
– Jag är med andra ord fortfarande arg!