Johan Andreasson, från fanzin till Fjong
Johan Andreasson har arbetat med teckningar och serier hela livet. Han har både varit tecknare, redaktör och nu senast förläggare av Maximal Fjong. I höstas sågs vi för att prata serier.
Mycket lång och lika smal som på den korniga bilden från seriewikin på nätet hälsar han vänligt med ett handslag. Han har glasögon, är 54 år och iklädd en stor grå jacka. Det är en solig och råkall dag i oktober när vi möts utanför Serieteket, seriebiblioteket i Kulturhuset i Stockholm.
Johan Andreasson har varit en del av svenska serier sedan 1980-talet, och det började med att han fångades av gamla amerikanska dagsstrippar.
Johan Andreasson håller upp en favorit på Serieteket.
– Karl-Alfred, Krazy Kat- och gamla Kalle Anka. Dagspresserier gjorda på 1890-talet fram till andra världskriget. Det var personligt ritat till skillnad från det som kom sen, när alla historier stöptes i samma form
Som barn drömde han om att göra tecknad film. Han brukade sitta som sjuåring och försöka rita som det såg ut i Disneyfilmerna. Hans teckningsstil är än idag lik klassiska animerade bilder, cartoons.
Folke från ”Folke vinner” av Kerstin Ödman. På ankorna märks att Johan Andreasson tagit intryck av Disney.
Runt oss stimmar folk, det är en solig dag men lite halvskumt inne på Kulturhuset. Vi sätter oss i cafét utanför serieteket. Utanför syns Sergels torg och det surrar av samtal runt oss.
När hans familj flyttade till Jönköping på 70-talet fortsatte han med animationer, men snart blev det serier istället. I gymnasieklassen fanns en kille som introducerade honom till seriefanzinens värld, hemmagjorda fotostatkopierade tidningar.
– De som gjorde fanzinen satte in annonser i seriefrämjandets tidning och den som ville köpa satte in pengar på kontonumret i annonsen. Johan började rita för fanzin och så småningom för Jönköpingsposten.
– Det var så lätt på den tiden, serier fanns överallt i tidningsställen Nu är det mer nischat, mindre upplagor. Bättre för serieläsare, svårare för tecknare.
Walter Closett, figur av Johan Andreasson
På 80-talet blev det dessutom stor fart i seriebranschen när vuxenserier introducerades. Johan började jobba med Epixförläggaren Horst Schröder och Göran Ribe som började ge ut europeiska och amerikanska undergroundsserier på svenska.
– De visade mig att det var möjligt att leva på att teckna, att man kan göra det man vill.
Johan tecknade egna serier och tuschade och handtextade pratbubblor för andras serier.
Johan Andreasson handtextade till exempel svenska Spirit
Serie om nynazister
Johan ritade en del serier för serietidningen Elixir. På Serieteket frågar vi var de kan ligga. Bibliotekarien i 30-årsåldern ser frågande ut och frågar en äldre kollega som går och letar i magasinet. Där hittar hon en mapp med Elixir som Johan poserar med för fotografierna. Han pekar också ut sina gamla favoritserier i hyllan.
På frågan vilken serie han gjort som han är mest stolt över nämner han ”Fascistligan” från 1987.
– En serie om högerextremismen som fanns då, men det var något mycket mer udda då. Jag är häpen över att SD nu är så framgångsrika.
På 90-talet blev det lågkonjunktur och svårt att leva på serier. Då började Johan på Bonnier-Carlsen som redaktör för barnböcker och serier. Han ansvarade för samlingsalbum av Tintin och var med när man började ge ut Manga i stora volymer på 90-talet.
– Vid sidan av det frilansade jag som redaktör åt andra förlag. Vissa projekt var roliga, jag kunde till exempel styra innehållet i svenska Mad och ta in vilka svenska tecknare jag ville. Översätta var också kul, kreativt utan att ha skaparångest.
Men att vara anställd var ändå inte något han trivdes med.
– Möten och sitta på kontoret mellan 9 till 5, nej jag gillade inte det i längden, säger han. Och efter ett tag blev suget att teckna för stort. Han slutade och blev frilans igen, nu som illustratör.
Nuförtiden får han större delen av sin inkomst genom att rita för läromedel och barnböcker. Idag är det få som kan leva på att göra serier.
– Men han ska rita snart igen för ett fanzin, och den serien ska nog handla om depressionen på 30-talet.
Sedan vi sågs har det blivit vår och Johan Andreasson har mest arbetat med bokformgivning och även som förläggare av Maximal Fjong, en gladporrserie från 70-talet. Och den visade sig bli en oväntad försäljnings- och kritikerframgång. Mer om den imorgon.
Artikeln är ursprungligen skriven och layoutad för tryckt tidningsformat (pdf nedan):
