For Better or For Worse är en institution och en av mina absoluta favoritserier. Det är en av serievärldens längsta sitcomserier om familjeliv.
Jag har alla albumen..Köpta på Staffars serier i Stockholm under ett antal års tid för cirka tio år sen. Vi hade faktiskt ett samtal där vi båda retade oss på att alla album har samma storlek utom två (argggh!!). Staffar är det enda andra fbow-fan jag träffat.
Seriekaraktärerna åldras i serien
Serien kom ut 1979 till 2008 och kan också kallas såpa i ordets bästa bemärkelse, eftersom det egentligen handlar om en kontinuerlig berättelse om samma personer under flera år.
Alla åldras i realtid i serien, vilket är ovanligt för familjeserier, eller seriekaraktärer över huvud taget. Alla i familjen är huvudpersoner, men kanske mest Lynn Johnstons alter ego Elly Patterson, som går från ung mamma till snart pensionerad mormor.
http://www.fborfw.com/char_pgs/interactive/index.php?character=elly
Det går också att läsa serien på nätet: fborfw.com/strip_fix/
Justnu är serien i i en fas som jag tror är tidigt 80-tal. Personerna har utsvängda byxor och barnen är fortfrande ganska små.Nu under augusti har det handlat om när pappan i familjen med om en kanotfärd som går mycket mycket fel..
Fbofw gick i dagstidningar, och är uppbyggd enligt det formatet med 6 strippar och 1 helsida i veckan. En levande ren linje, med rastergråskala, alternativt i färg.
Det började med internet..
Jag kan inte minnas att jag sett album med den här serien i Sverige. Den gick inte i våra dagstidningar eller serietidningar. Jag hittade For Better or for worse på webben i internets barndom – 1999.
..istället för att labba..
Jag var doktorand och prokrastinerade arbetet genom att läsa serier på UComics och UnitedMedia på nätet. Jag testade flera serier men For Better or for Worse fastnade jag för. Då visste jag inte att den är en av de absolut mest framgångsrika serierna i världen, utan blev rakt av fångad av personerna i berättelsen, liksom av berättelsen – vad skulle hända? Den är helt enkelt riktigt bra.
Feel-good utan att vara sockersöt
Den känns äkta och den är feel-good, med huvudpersoner som försöker vara sjyssta och reko, men inte överdrivet stela och präktiga för det. Det är lite PSA-värderingar (public service announcement) över det (dvs litet som präktig information från anslagstavlan) dvs det finns en underliggande tro på samhället som tryggt och rätt och att det blir bra om man handlar klokt och hänsynsfullt. Och det är nog något som jag vill och ibland också tror på. Oavsett…berättelserna funkar och människorna känns levande.
Det blev stort ramaskri hos många läsare när Lynn lät en barndomsvän till familjen visa sig vara gay. Serien tar upp ämnet som det var då – något inget var van vid att prata om.
Jag läser den fortfarande varje dag! Nu för att läsa om den med den Lynn Johnstons nutida kommentarer. Hon skriver dem nu och det ger ytterligare information hur det var för henne att skapa serien och varifrån hon fick sina idéer. Serien är i mycket en parallell till hennes eget liv, om än inte en exakt kopia.
Lynn är inte Ellie
Lynn Johnston själv har haft det tuffare än vad Ellie Patterson haft det, ensamstående mamma med sitt äldsta barn innan hon träffade mannen som är förebilden till pappan i serien och pappa till hennes andra barn.
De hade sedan ett långt äktenskap och precis när Lynn skulle pensionera sig lämnade han henne för en annan. Lynn har också torsion dystonia vilket orsakar muskelspasmer. Svårigheter av den här typen blir aldrig något centralt drama i serien, men kan ändå beröras i bifigurer och görs då med medkänsla utan något nedlåtande ömkande.
Mer om Lynn Johnston:
http://www.fborfw.com/behind_the_scenes/lynn/
http://www.thecanadianencyclopedia.ca/en/article/lynn-johnston-interview/
Välbeställt familjeliv i Kanada
Det handlar om livet för en etablerad men riktigt trevlig medelklass-WASP-familj i Kanada (white anglosaxian protestant). Serien bygger mycket på Lynn Johnstons egen familj och barndom – men är inte en exakt återgivning. Det är ofta mindre problem..
Men den lyckas också beröra tyngre problem genom familjens och barnens bekanta, som mobbing, barnmisshandel, komma ut som gay och otrohet. I seriens senare del drabbas också huvudpersonerna – familjemedlemmarna – av större svårigheter som Lynn Johnston hanterar med fingertoppskänsla.
Hon lyckas på ett imponerande sätt ändå lyckas vara lättsam när hon tar upp att åldras, döden, depression eller att gå vidare med förlamning efter stroke.
I början av serien..
Serien förändras förstås från 1979 till 2008. Hennes teckningsstil, tonfall och fokus. Det är något stelare i sista albumen, men jag uppskattar ändå helheten
I början av serien tas mycket som berör kvinno-mansroller upp..om att få ha ett eget rum för arbete och studier, fast man är hemmafru.
I första albumet är Elizabeth – flickan i familjen- ett småbarn..
I slutet av serien..
I sista albumet är hon i unga tjugoårsåldern och gifter sig.
Källa till årtal: