Neil Gaiman byggde upp 1988-1996 upp ett universum av de största mytiska figurerna i sin serieromansvit Sandman. Där fanns de sju Endless: Dream (Sandman), Death, Destiny, Destruction, Delirium, Desire och Despair, men också Lucifer ljusbringaren. Djävulen, den fallna ärkeängeln som är helvetets härskare.
Lucifer del 1, Devil in the gateway (2001)
DC comics/Vertigo
SPOILER om du inte läst Sandman följer nedan eftersom Lucifer är en spinoff som tar vid där Sandman slutar, men nu med Mike Carey som författare. Albumen är på engelska.
Om du läst Sandman vet du att Lucifer helt överraskande överger helvetet i bok 4 och sin maktposition som härskare där. Han är helt enkelt trött och lite utbränd och vill bara slippa ansvaret.
Han börjar driva en restaurang där han är barpianist, men när Luciferserien börjar i del 1 kommer det bli slut på friden när han blir uppsökt av en guds budbärare och ärkeänglar…
Den första berättelsen i Lucifer är mycket vackert tecknad, tusch/ren linje och vattenfärgslika skiftningar i i färgerna. Det gör ansikten levande och mjuka och passar historien där det finns en konflikt mellan kärlek och önskningar.
Den andra berättelsen i boken är mer klassiskt tecknad, men lika episk och grundläggande. Den är så komplicerad att jag kunde först till fullo uppskatta den efter läst den två gånger.
Mike Carey lyckas alltså ta över efter Gaiman och gör det samtidigt med en aningens annorlunda stil. Där Gaiman gärna drar mot klassisk pulp/skräck så finns det mera av återhållsam realism i Careys berättande, i alla fall här i Lucifer, del 1.
Carey skrev också 2009-2015 Unwritten, en serie i ett annat sagouniversum där han skapar egna figurer. De figurerna lyckas inte bli lika starka som Gaimans, men är en fantastisk uppvisning vad berättelser och myter är och betyder.