Locke & Key
av Joe Hill illustrerad av Gabriel Rodríguez
Förlag: Idea & Design Works, 2009-2013
Eisner award 2009
Nycklar som exempelvis ger kontroll av skuggor, gör dig till en jätte, botar, ger djurhamn, ändrad hudfärg, eller styr med musik.Locke & Key var en underbar upptäckt i bibliotekshyllan. Jag lånade hela samlingen och blev helt fångad. En stark intrig som knyts ihop på slutet och en ond skurk som jag inte vill avslöja för mycket om i förväg. Här finns också suggestiva nyskapande magiska element: nycklar som låser upp magiska krafter. Att den fått Eisnerpriset förvånar mig inte.
Serien inleds med att två våldsamma besökare kommer till familjens hus. Teckningsstilen är här i början litet mer svårsvald, karikatyrlikt cartoonish, men mognar i böckerna längre fram.
Stämningsbild från en översvämmad grotta och övergiven armebas som spelar en central roll i berättelsen. Bildberättandet är mycket fint, med tempo och lösningar som säkert bidrog till Eisnerpriset.
Med en nyckel som vrids om i en klocka i huset reser de två äldsta barnen i tiden.
Omeganyckeln. Nyckeln till alla nycklar spelar central roll i storyn.Det är skräck och mycket våld, men till skillnad från många andra fantasyberättelser den här genren (tex Gaiman) upplever jag morden som äkta förluster, det är inte hårdkokt skräck med avtrubbade hårda hjältar. Huvudpersonerna är tvärtemot levande och det är lätt att sörja och reagera med dem: tre syskon i The Keyhouse: två tonåringar och en sjuåring: Dessutom, mamman, pappan och vännerna i byn Lovecraft.
