”Jonas vann aktion i musikhjälpen och jag får bli seriefigur i Lilla Berlin i en vecka i metro. Yay!”
Så skrev Pernilla på facebook i april. Jag råkar känna henne – hon var var min bästis när jag var liten – vi var ”de konstiga tjejerna” i vår klass, så självklart berättar hon lite om hur hon blev seriefigur i Lilla Berlin den här veckan. Och pratar lite om serier i allmänhet.
Älskar Otto och Stina
Pernilla är ett stort fan av Lilla Berlin och hennes sambo Jonas ett stort fan av Musikhjälpen. I hemlighet slog Jonas till i höstas och lyckades vinna auktionen för att gästspela som seriefigur i en veckas Lilla Berlin. Pernilla säger att hon bara skrek rakt ut när han berättade det.
– Jag blev så glad!
Hon älskar Lilla Berlin och framför allt figurerna Otto och Stina.
– De är så gränslösa, roliga och lyckas sätta fingret på olika saker. Särskilt Stina kan säga som det är.
Hon har följt Lilla Berlin länge, läser helst på papper, pdfn är så meckig. Och köper förstås albumen.
I april kom Ellen Ekman på besök i tre timmar och ur det kommer nu fem strippar i Metro.
I april träffade Ellen Ekman Pernilla i Knivsta.
Läs Lilla Berlin med Pernilla som guest star:
(2015)
Verkligheten vs strippen
Ellen Ekman tog några bilder och sedan satt de och pratade om allt möjligt, mest om Pernilla själv, de tv-serier hon följer, och vilka serier och böcker hon läser.
–Jag undrade nästan om det skulle bli något om bibliotekariejobbet?”
Men det blev det. Pernilla tycker Ellen Ekman är skicklig på att skriva allmängiltigt så att alla inom serviceyrken kan känna igen sig.
–Står man bakom en disk är det är alltid nån kund som ska visa var skåpet ska stå.
Pernilla berättar att en del studenter frågar efter historie- eller juridikböcker på naturvetenskapliga/tekniska biblioteket..
Hon är fascinerad hur väl Ellen Ekman lyckas fånga henne efter det korta mötet i april. Särskilt hennes ”I-am-not-amused-min”
Knivsta på 80-talet: Pernilla, jag och serier
”Konstigt att ni läser serier. Det är bara killar som gör”
/Pernilla påminner mig vad en tjej i vår grundskoleklass sade till oss.
Vi var udda på lite olika sätt och vi läste båda serier. I högstadiet hängde vi i skolbiblioteket och läste enbart serien om den feta hästen i Din häst. Pernilla läste annars Gustaf, Knasen, Lucky Luke, Tintin, Finn&Fiffi, Agent X9 och Fantomen.
– Mycket äventyr och ”killserier”, säger Pernilla
Och jag minns hur hon fick mig att läsa Fähunden. Vi var båda bok- och serieläsare och lekte många fantasilekar. Vi minns båda att det var väldigt homogent i Knivsta när vi växte upp på 80-talet (Födda 1971). Nästan alla där gillade samma saker, klädde sig likadant. Det var till och med ”fel” om man använde fel parfymmärke minns Pernilla. (Jag använde inte ens parfym, utan bara parfymfritt vilket var än mer chockerande när poppistjejerna i en enkät kartlade frågan)
Det där är bättre nuförtiden. Och mycket har hänt inom serierna. Pernilla läser idag mest Ellen Ekman (förstås) Nina Hemmingsson, Sara Granér, Liv Strömquist och Nanna Johansson. Och Dilbert på nätet liksom Pearls before swine.
”I böcker skulle det bara vara att man skulle vara försiktig om mannen. I serier vänder de på det.” /Pernilla
Alltså många svenska kvinnor, mest åttiotalister, men också sjuttiotalisten Nina Hemmingsson. Humor om och av starka kvinnor. Men hon läser inte samma genre som som vanliga böcker. (Finns det ens?)
– Serier är bra på att föra fram ett budskap snabbt. Genom bilden kan man också få med detaljer som skulle bli långt att läsa. Och film kan inte heller visa samma sak: Ta Elin Lucassis bild av mens ur ”Kvinnor skriver bara om mens”, hur skulle det bli samma sak på film?